Här finner Du mer ingående information om örter och dess aktiva och läkande ämnen.
Dessa ämnen är väl kända idag och används både inom skolmedicinen och hos komplementär/alternativa terapeuter.
Alkaloider
Alkaloider är basiska kvävehaltiga ämnen i växterna. Är mycket verksamma och en del är giftiga! är fettlösliga och tas lätt upp av kroppen genom slemhinnor och hud. Rätt använd i olika läkemedel kan alkaloidrika örter verka kramplösande, smärtlindrande och lugnande.
Bör inte användas om inte läkare har föreskrivit en lämplig dos!
Några alkaloidrika örter är fingerborgsblomma (digitalis), vallmo, stormhatt, odört och tobak. Örter med mycket alkaloidhaltigt innehåll är giftiga och ska EJ användas hudvårdsprodukter.
Bitterämnen
Finns i alla örter som smakar bittert och man märker att saliven rinner till om man biter i en sådan ört. Stimulerar matsmältningen, cirkulationen och underlättar tarmens arbete. Några bitterämnesrika örter är maskros, rölleka, mattram och gråbo. Bästa effekt för matsmältningen får man om man intar dessa 30 minuter före maten.
Eteriska oljor
Dessa flyktiga oljor, som har en oljeliknande konsistens är inte besläktade med vegetabiliska oljor. De har mycket varierande kemiska sammansättningar och kan innehålla 50 olika ämnen! De bildas i växternas blad, blommor, frukter, bark och ved. Olika delar av samma växt ger olika slags eteriska oljor. Den terapeutiska effekten är väldigt olika för dem. De kan exempelsvis verka, svamp och bakteriedödande, cirkulationsökande, lugnande, kramplösande, lokalbedövande.
De tas lätt upp genom huden, andningsvägarna och slemhinnorna. Ska användas utspädda, exempelsvis i salvor, oljor. I koncentrerad form kan de ge upphov till stark irritation och skada hud och slemhinnor. Exempel på örter med mycket eterisk olja är citrusfrukter, lavendel, myntor, rosmarin med flera.
Flavoner - Flavonoider- Bioflavonoider (vitamin P)
Dessa reglerar och stabiliserar blodkärlens genomtränglighet och gör kärlen starkare och mer elastiska och som gör att skador på kärlen, bristningar och bråck inte uppstår så lätt. Främjar upptaget av vitamin C. Flavonrika örter är johannesört, fläder, hagtorn, ljung, arnica, nypon.
Garvämnen
Garvämnesrika örter användes förr till garvning av läder. När man biter i en garvrik ört blir man sträv i munnen för att slemhinnorna dras samman. Dessa finns mer eller mindre i alla växter. De har sammandragande effekt då proteinet i vävnaden koagulerar, vilket gör att det bildas ett skyddande skikt. Detta gör att näringen tas bort från bakterierna och som då kan förstöra deras livsprocess vilket ger en antibiotisk effekt. De minskar även känsligheten i huden och slemhinnorna och lindrar därigenom smärta. Några garvämnesrika örter är blodrot, daggkåpa, brännässla, ek och torkade blåbär.
Glykosider
Glykosider består av två komponenter, glukos (eller annan sockerart) och aglykon (genin) där det aktiva ämnet sitter. Sockerdelen transporterar det aktiva ämnet till cellerna. Det finns många olika glykosider, exempelvis alkaloidglykosider (alkaloider), garvämnesglykosider (garvämnen), flavonglykosider (flavoner), saponinglykosider (saponiner). De har alla olika terapeutiska uppgifter och det beror på vilket aktivt ämne som är kopplat till sockerdelen.
Mineraler och spårämnen
I naturen finns det 91 grundämnen varav 50 finns i våra kroppar. Av dessa 50 är cirka 20 st mineralämnen. Dessa ämnen är livsnödvändiga och ingår i kroppens vävnader. De har olika uppgifter och måste tillföras varje dag. Resterande 30 grundämnen i våra kroppar kallas för spårämnen. De är mycket små mineralämnen som också måste tillföras i små doser. Exempel på mineralrika örter är, nässla, åkerfräken och tussilago.
Saponiner
Tillhör ämnesgruppen glykosider och namnet Sapo kan härledas till tvål. Svenskans såpa har också släktskap med sapo. Saponiner minskar ytspänningen vilket gör att de tillsammans med vatten får det att skumma. Denna förmåga befrämjar vårt näringsupptag, framförallt i tarmen. Saponiner är antiseptiska och löser upp sårskorpor och hjälper andra ämnen att tränga ned i huden, exempelvis vid tvättning av mjäll. Saponinerna är även slemlösande och hostbefrämjande vilket ger en ökad slemproduktion så gammalt slem kan lösas upp och lättare transporteras ut. Exempel på saponinrika örter, såpnejlika, tussilago, groblad, styvmorsviol, groblad, björk, linfrön, mangold.
Slemämnen
Är olika kolhydrater som då de kommer i kontakt med vatten bildar ett slags gele. De kan variera från tunnflytande till tjock gele. Slemämnena verkar lokalt genom att lägga sig som en extra slemhinna och skydda mot mekanisk eller kemisk påverkan. Kan användas vid infektioner och inflammationer. På huden verkar de svalkande och mjukgörande. Invärtes verkar de även laxerande genom att de binder mycket vatten, sväller och stimlerar tarmrörelserna. Örter mer mycket slemämnen är tussilago, grobladsfamiljen, vallört, linfrön, aloe vera och alger.
Vitaminer
Är livsnödvändiga och måste tillsättas via maten varje dag. Vid sjukdom, stress, missbruk etc måste det tillsättas extra. Vitamin D är den enda vitaminen vi kan bilda själv i vår hud, när vi är ute i dagsljus (soljus). Vitaminer finns i två grupper, fettlösliga och vattenlösliga. A D E F K är fettlösliga och kan lagras i våra kroppar och behöver inte tillsättas var dag. Kan vid överdosering ge biverkningar. B C P är vattenlösliga och kan inte lagras i våra kroppar. Dessa bör tillföras varje dag. De omsätts snabbt och kan knappast överdoseras. En riktigt sammansatt kost är oftast tillräckligt för att få i sig dessa var dag. Vissa växter är speciellt vitaminrika, exempelvis persilja, nypon, nässlor, maskros och olika frukter naturligtvis.
Ämnen, specifika
Det finns även specifika ämnen som kan förekomma i vissa örter och spela en framträdande roll. Sådana ämnen är, hormoner, organiska syror, äggviteämnen (proteiner), alkohol, salicin och bensoesyra. Några exempel på specifika ämnen och örter. Nypon-alkohol vilken underlättar c-vitamin syntesen. Harsyra-organisk syra vilken är bra vid rubbning av magsaftens syror. Kamomill-protein som är uppbyggande. Nässelfrön-växthormoner. Pil-salicin som i tarmen omvandlas till salicylsyra. Lingon-bensoesyra som är ett naturligt konserveringsmedel.
Källor: Gröna apoteket av Marie-Louise Eklöf, Fytomedicin av Hans Bertil Juneby, Hälsa ur Guds apotek av Maria Treben